Ansvarsfulla jaktresor
Allt fler åker på jaktresa och utbudet växer. Men bilden av jaktresor är omdiskuterad – viltvård eller bara lyxig troféjakt.
Fakta om jaktresor

Använd bara seriösa och välkända researrangörer med gott rykte. Blir man lovad att kunna skjuta många troféer av viss storlek på bara ett par dagars jakt, då kan det handla både om inhägnade och drogade djur.
Skräddarsydda jaktresor över hela världen växer. Tio dagars jakt efter krokodil och flodhäst i Namibia för 88 000 kronor. I potten ett fällt djur av varje. Fyra dagars drevjakt på vildsvin i Turkiet för 19 950 kronor. Men även vårt eget Lapplands inland lockar med till exempel fem dagars jakt på älg och björn för 68 000 kronor. Fällavgifter tillkommer.
Adrenalinkick? Viltvård? Troféjakt? Det ena utesluter inte det andra. Visst finns det tjuvar och banditer här också, men den lagliga jakten är hårt reglerad även utomlands, och har ett tydligt syfte.
När resetidningen Vagabonds chefredaktör Tobias Larsson nyligen skrev om jaktresor i sin tidning var rubriken just ”Jaktturism – ett laddat ämne”. Men efter sin resa till bland annat Namibia har han med sig en positiv och mer nyanserad bild av jaktresor.
– Jag gjorde många, många timmars research inför den artikeln, berättar han, och det har öppnat mina ögon för vilken kraft jaktturismen har som bevarandeverktyg och som allt fler ställer sig bakom. Jag har tidigare förordat vanlig foto- eller ekoturism, men jag inser att rätt utförd jaktturism bevarar såväl viltet som vildmarken, speciellt i de områden som inte lockar vanliga turister.
Tobias Larsson
I sitt reportage beskriver Tobias Larsson hur jaktturismen kan hjälpa länder med inkomster och viltvård när tjuvjägare hålls borta. En boskapsfarmare berättar till exempel hur antiloperna, som tidigare konkurrerade med tamboskapen, nu fått ett ekonomiskt värde och bidrar till försörjningen.
– En kuduantilop är i dag värd 1 000 euro i fällavgift. Till detta tillkommer förstås köttet man får. Innan var kudun ett oönskat vilt.
Jakten bidrar till inkomsterna till skolmaterial för områdets invånare.

TIll och med Världsnaturfonden, WWF, bedriver projekt i Kamerun i västra Afrika med jakt som organiserad inkomstkälla för befolkningen i området. Nu bidrar inkomsterna till skolmaterial för områdets invånare.
– Jaktturismen kan vara moraliskt laddad och det finns dåliga exempel, men när den fungerar som det är tänkt bidrar den ekonomiskt till befolkningen i avlägsna områden, ger ekologiskt kött på tallriken och minskar tjuvjakten, säger Tobias Larsson. Rätt utförd jaktturism bevarar troligtvis också den ursprungliga vildmarken mer än vad vanlig safariturism gör.
Fler är inne på samma linje. Safari Club International, SCI, ett världsomspännande nätverk med 55 000 medlemmar, 190 avdelningar över hela världen och mötesplats för de jägare som gärna jagar utomlands, menar att man inte bara verkar för att bevara och utveckla möjligheterna att jaga, utan samtidigt också verkar för en ansvarsfull förvaltning av viltstammarna.
– Visst tycker vi om troféer, men som organisation bidrar vi till en väl genomtänkt viltvård. Jag var i Kamtjatka nyligen och sköt brunbjörn, gamla hannar som gjort sitt. Där har björnstammen ökat tack vare en planerad jakt på just äldre björnhannar som inte lever i grupp och kan äta upp sin avkomma, säger Anders Engström, ordförande för den svenska avdelningen av SCI, själv van jägare utomlands och ägare till Forsnäs gård utanför Flen.
Han berättar vidare att SCI och enskilda jägares aktiviteter har med- fört en mångdubbling av viltpopulationerna i södra Afrika sedan jakten varit i stort sett obefintlig under 1970- och 1980-talen tack vare att lokalbefolkningen nu får inkomster från jakt i stället för genom uppodling, boskapsskötsel.
SCI arrangerar inte egna jaktresor, men Anders Engström blev nyligen uppringd av en man från Sydafrika som erbjöd jaktsamarbete. Efter lite efterforskningar visade det sig att mannen blivit dömd flera gånger för ”wildlife crimes”, bland annat smuggling av rovfågelägg.
– Sådana vill vi inte ha något att göra med, betonar han.